Tack

Idag vill jag tacka. Lite så som man tackar när man hra vunnit en Oscar eller tja, något annat töntigt pris. Jag har inte vunnit något, jag är bara tacksam.

Tack till:

Snus. Utan dig, min kära vän, hade jag gått under. Jag hade inte haft någon att dela en god bok med, ingen att cykla till stranden med och ingen att vända mig till när jag känner att allt är tungt.

Mat. Jag är dig evigt tacksam för min fylliga ändalykt och det räcker.

The Shins. Jag skojar inte när jag säger att ni har gjort mitt liv lyckligare. Ni har gjort min mp3:a till en bättre plats, mina tidiga mornar till en välsignelse och dessutom är ni så söta.

Min röda sjal. Du har funnits sen 70-talet och du har fortfarande inte en enda liten reva eller fläck. Du är fulländad och har hållt min hals varm sen urminnes tider.

Malmö. Du ger mig en stad att gilla. Det finns inget du inte kan ge mig - knivslagsmål, sol vind och vatten, thai-mat i låda och en plats att åka till när jag vill vara skittrött dagen efter.

Rakhyveln. Du är vass!

Marie

Idag dog en rädsla.

Jag har kräkt ur mig klokheter. Det finns vissa dagar då jag är i kontakt med mitt riktiga jag och då kommer mycket viktiga saker upp till ytan. Insåg idag att jag de senaste veckorna/månaderna har ställt mig vid en sjukt hög klippkant och börjat putta ner rädslor. En efter en har de trillat över kanten och försvunnit. Det är så fantastiskt skönt och för att inte tala om enkelt. Man bara tar rädslan, går fram till kanten och - PUTT. Borta.

Igår slutade jag vara rädd för att våga vara glad när folk ser på. Idag vågade jag berätta att jag faktiskt tycker att Love is Wicked är en riktigt skön låt. Jag skäms inte ens längre.
Imorgon ska jag nog sluta tycka att bananer är skitpinsamma. Jag tror att jag ska köpa en banan och äta i matsalen. shit. Jag fick typ rysningar av bara tanken. Får se om jag vågar ta steget. Säga vad man vill om att dansa på bord- bananer är och förblir sjukt pinsamma.

Min nya mobil är lila och sjunger för mig.

Marie.

Baby

Igår hade jag den roligaste kvällen på flera år. Jag skojar inte ens.
Först var det tänkt att jag skulle hem till Björn och festa lite med folk från skolan. Så blev det icke eftersom de är töntar och kollektivbangade. Förjävligt.

Så, jag svidade om till mjuksbyxor och satte mig framför datorn. Vid sju kom Dila hem. I handen hade hon en Grandy Candy. I äkta kvinnlig fashion satte vi i oss den med hjälp av varsin sked.
När vi hade slutat beklaga oss över hur värdelös världen är och att män, herrar, grabbar, pojkar och deras söner kan avgå bestämde vi oss för att ännu en gång svida om och åka in till Helsingborg. Detta gjordes. Utposten. Danskar och mängder av öl.
Sen dansade vi på bordet.

Dagens låt: Koop - Come to Me

No air.

Nu ska vi leka bildgoogle-leken.

Förnamn: Marie

Efternamn: Sandberg

Last: Snus


Favoritdjur: Katt

Favoritfärg: Gul

Hatar: Idioter

Älskar: Peep toe-pumps.

Är rädd för: Döden

Födelseort: Helsingborg

Kär i: Carrie Bradshaw

Hemort: Ängelholm

Lustigt.

Det gör så jävla ont.

Visdomständer är inte något att glädjas över, det tror jag att de flesta är överens om.
Jag har fyra nätter i rad vaknat flera gånger och haft så vansinnigt ont att jag inte kan somna om. Jag kan inte äta och inte sova. Vilken jävla höjdare. pga en TAND. Herregud.

Dessutom är allt rövknullat och jag mår därefter.

Marie

Nejlika.

Fyfan. Jag blir så trött att jag nästan mår illa. Pojkar, män och deras söner. Varför har ni gått och blivit kollektivt IQ-befriade?
Nu syftar jag inte på dig M. Så sluta ta åt dig, omedelbart.

Det råkar bara vara så att jag alltid har tyckt att herrar är trevligare än damer. Det är ju trots allt så att kvinnor är konspirerande, falska, manipulerande små våp. Jag väljer alltid att prata med killen i sällskapet först. Inte för att jag är någon typ av slampa utan för att killar, åtminstone fram tills idag, går att prata med. Men nu har jag insett detta.
Anledningen till att herrarna, pojkarna, killarna, männen och deras söner inte är konspirerande, falska eller manipulerande är att de helt enkelt inte är tillräckligt smarta.

Jag vet att detta är helt orimligt och att jag förmodligen kommer skriva ett inlägg om ett par dagar och förklara att jag bara hade mens eller någon annan brudig åkomma. Men idag är det såhär. Jag avskyr er.

Marie.

Love is wicked.

Försov mig precis. Två och en halv timme mer än tänkt. Nu är det egentligen bråttom. Men jag tänkte att jag hade tid så jag kokade kaffe och nu måste jag typ dricka det. Så jag stannar här, med bloggen, kaffet, äpplet och mintkaramellerna. Nu skulle jag dock inte säga nej till en prilla. Men mitt snus är slut.
Jösses vilka I-landsproblem jag fläker ut med.

Jag ska iaf vidare till soc om en stund. Där ska det fixas och trixas, cause that's what I do. Sen ska jag till Helsingborg med mams. Det är strålande solsken ute, så jag är rätt nöjd med dagens planer.

Snart är det skola igen.. :| ihhk.

Marie

In my heart

Idag är det vackert lite överallt faktiskt. Solen gassar och det må vara minusgrader men jag tänker baskemig ha ballerinaskor ändå! Inomhus är det så vansinnesfint nu. Vi har fått upp vackra gardiner och allt. Jag trivs som handen i handsken, som fisken i vattnet, som en get på semester.

You have apple hair!

Fika snart, sen kanske till mams och träffa familjen England. Hoppas det!

Kyss å adjyss.

A girl who is in love with the world.

Fan vad snyggt allt blir när man bara lägger ner lite kärlek i det. Jag och Dila har i tre dagar städat och ordnat i lägenheten. Nu är här magnifikt fint. Jag blir varm i själen. Nu är det dock dags för en sväng ner till källaren.

Mary

Library Lovers

Gårdagen var ultimat. Lund på dagen. Naturvetardag med föreläsningar och trevligt sällskap med mamman. Lunch och affärstittande.
Sen Malmö, träffa bror och titta på bilder från Abisko och lyssna på musik. Bil med pappa från Malmö till Ängelholm. Sen hem till Björn med Dila och laga mat och dricka rödvin. Trevligt sällskap och god mat. Världens godaste muffins dessutom.

Idag ska jag nog städa.

Puss

In between the past and the future.

Jag lyckas inte få klart något just nu. Min hjärna går antingen på högvarv eller så är den helt avstängd. Jag vill ha klara besked. Jag vill ge klara besked. Jag hatar att vänta, jag hatar att låta andra vänta. Jag är proppfull. Och vacuum. Jag repeat-lyssnar på samma tre låtar och har gjort det i tre dygn. Detta har jag kombinerat med hjärndött Kungen-spelande.
Jag berättade hur allt står till för M för ett par timmar sen. Det tog ungefär en timme och rätt mycket av min energi. Nu är inget kvar. Jag glömde bort det. Jag måste verkligen börja spela in allt jag säger. Jag är jätteklok och sen dum som en kollibri och det finns aldrig något mellanting.
Ambivalent hade varit att underdriva och underdrifter är inte min grej. Alls.
Inte överdrifter heller egentligen, men hellre det.

Imorgon vet jag inte om jag ska vara frisk eller sjuk eller om jag bara ska leka frisk och egentligen vara sjuk. Inbillningsfrisk som det så lustigt kallas. Det är som fulbryt. Det är ett jättebra ord som passar min dagliga morgontitt i spegeln alldeles utmärkt. Jag bryter ihop när jag inser att jag är sjukt ful, sen gör jag något åt det. Limmar på ansiktet och leker bimbo. Det passar sig bra med mitt urblekta hår.

Just i detta nu borde jag skriva färdigt min summering på The Jane Austen Book Club men istället lyssnar jag på samma tre låtar på repeat och snart ska jag klicka upp en ny omgång av Kungen. Det känns som ett hamsterhjul. Runt runt runt runt runt.

Imorgon ska jag inte glömma skateborden heller. Den ska Sofia få låna. Den behöver kärlek. Jag behöver egoism.

Marie

If you hate the taste of wine,
Why do you drink it till you're blind?
And if you swear that there's no truth and who cares,
How come you say it like you're right?
Why are you scared to dream of god,
When it's salvation that you want?
You see stars that clear have been dead for years
But the idea just lives on,
In our wheels that roll around,
As we move over the ground.
And all day it seems we've been in between,
the past and future town.

Jag vill lämna allt nu.

We never feel as good as when we make believe.

Ja, jajx. Jag saknar min musiksommar. 2005. Då kom all bra musik till mitt liv. Bortsett från Tom Waits och Cocorosie typ.. de kom ett år senare eller nåt.
Aaaaanyhow. Egentligen har jag ingenting att skriva. Har haft en konstig helg. Varit helt upp och ner med känslorna och allt. Stackars M, han har det inte lätt. Fast det har fan inte jag heller.

Vi var i alla fall i Helsingborg igår. Sprang runt lite, köpte kula till min läppring, fikade på K&co, körde till Viken, körde runt på Kullahalvön och tittade på det skånska landskapet. [haha]
Igårkväll var vi hos Björn och käkade Dilas vansinnes-goda firre med cashewnötter och chili. Muhuuuumma.

Nu har MatsPalats åkt hem och jag ska köpa godis och kolla på Sex and the City.

Tjo.

Woooah!

Tog ledigt idag. Ingenting har gått som det ska denna veckan, vilket jag ju gjorde klart i föregående inlägg. Inte så mycket mer otur sen sist, men bara opepp och brist på pengar. Soc vill inte heller ge mig några. Nu har jag inte många utvägar kvar. Men jag ska nog hitta på något.

Igår var det så väldigt, väldigt fint väder. Jag, Dila och Björnis köpte kaffe och satte oss i solen. Det var fint och vårigt. Åkte till Helsingborg igen, städade färdigt Karims lägenhet, eller åtminstone nästan. Diskade och dammsög i alla fall. Roffade åt mig mina pengar och traskade ner till Knutpunkten. Då hade dock solen gått ner och det var förbannat kallt med kjol och tunn vårkavaj. Men vad gör man inte?

Idag ska jag nog inte göra något. Tycka synd om mig själv och gnälla över mitt tråkiga liv. Typ.
Jag är bra på att gnälla. När jag var liten var jag bra på att dreggla och High Five.

Fick förresten veta att HIV även kallas High five. Hi V.. Moget. Hejdå.

Rainbowarriors

Ja, jo. Jag har inte varit så duktig på att skriva ett tag nu. Har varit lite överallt de senaste dagarna. Haft ultimat otur dessutom.

Måndagen slöade jag mig genom. På dagen that is. Efter skolan åkte jag nämligen till Helsingborg för att tjäna pengar. 200 spänn för att städa Karims lägenhet. Så sjukt simpelt..INTE.
Städade som en get i tre timmar, trots att han påstår att det bara var två. Men vad vet han, han somnade efter fem minuter på soffan. Jävla SLAMPA!
Aaaanyway. Halv tolv gick sista tåget och det skulle jag ta. Så jag sprang som en vilsen labrador till Knutpunkten och blev överraskad med att min klocka gåra fyra minuter för sakta och att jag precis hade missat tåget med en minut. Tåget är alltså en slampa det med.
Fick snällt släpa mig hem till Karim igen och låna hans säng. Nu är han alltså lite mindre slampa.
Somnade vid fyra, klockan sex ringde väckarklockan.
Halvsov mig genom tisdagen iklädd gårdagens kläder OCH smink. Kände mig som ett sunko och kunde inte vänta på att få ta en dusch och något gammalt över mig.
När jag -äntligen- var hemma efter skolan insåg jag att jag hade glömt mina nycklar. Utelåst är nog faktiskt det sista man vill vara när man mår som jag mådde då. Snällt fick jag sätta mig och vänta i en och en halv timme på att mamma och Freddy skulle sluta jobba och komma och hämta mig så att jag fick värme för första gången på alldeles för lång tid.
Kom i alla fall hem till sist i går kväll och somnade lugnt och sansat.
Vaknade en halvtimme innan bussen skulle gå i morse och fick slänga på mig kläderna. Sprang ut till bussen och...hör och häpna..MISSADE DEN JÄVLA BUSSHELVETESSLAMPAN. Förlåt.

Nu är jag hemma. Jag är trött och misslyckad men mitt hår är snyggt och imorgon ska jag nog tjäna lite mer pengar.
På lördag är det utgång. Hoppas fan det blir roligt. Har inte varit ute på för länge.

Laters.

Oj, så mycket fint.

Jag är helt lamslagen av min egen sysslolöshet. Hela dagen har jag och M legat i sängen och glott. Spelat Alfapet har vi också gjort. Och tittat på Invader Zim. Trots detta är allt ganska fint just nu. Kan bero på att jag precis har satt i mig lite rödvin i min solitude och ska nu käka fiskpinnar.

Så fort jag orkar ta mig samman ska jag duscha och göra lite förberedelser inför morgondagen. Skola igen. Konstigt nog är jag inte lika peppad längre. Det är som att ledigheten blev en vana efter ett tag. Aja, helt opeppad är jag inte i alla fall.


Nej, fan, tråkigt.

Hejdå.

Ledighetsångest?

Visst är jag het?

Det är rätt konstigt egentligen. Hur man kan förändras som människa så radikalt på så kort tid. Resan/vistelsen i England förändrade mig, det är ett som är säkert. Jag ser helt annorlunda på livet nu. Jag känner inte att någonting jag gör är särskilt jobbigt. Det är alltid jobbigare att ha två jobb i ett främmande land. Inget känns farligt i jämförelse.
Idag och igår har jag varit vansinnigt driftig. Städat och diskat och pysslat. Jag är sjukt rastlös nämligen. Längtar till skolan börjar igen. Längtar efter sysselsättning. Har iaf ringt Gustav idag och frågat om han ville fika någon dag. Resten av veckan kommer gå till skolarbete och fixande. Ska göra klart svenskan, psykologin och historian.

Nu kommer snart mamma hit och vi ska åka hem till henne och kopiera en massa papper och käka lunch. Gött!

Marie

Åh, nostalgi!

För ca ett år sen. Koksbimbon!

Våffelsmet förra våren!

För exakt ett år sen faktiskt. Sportlovet '07

Det är fint med vår. Jag vill ha igen!

På väg hem från terapi. Ironiskt.

Brunt, långt hår. Jävla skit.

Ännu mer brunt, långt hår. Ännu mer skit!

HEJ KANIN!

Bussen till skolan. Utsikt.

En rolig tjej som var utklädd till arab eller något. Lund, våras.

Pojke med ett mynt

Titta så söta vi var!

Städa måste vara det tråkigaste som finns att göra. Ja, det är det absolut.
Helgen har gått fort. Helt sjukt fort. Nu är det iaf lov. Jag vill ha skola. Jag tycker inte om att sitta hemma och glo. Jag gillar skolan. Jag gillar också att börja meningar med "jag". Tydligen.
Förut brukade jag hata både skolan och att börja meningar med "jag". Jag hatade gröna oliver på den tiden också. Det gör jag inte längre.

Okej, det var nog faktiskt det mest ointressanta jag någonsin skrivit. Fyfan vad jag är tråkig. Jag ska städa vidare. Jag jag jag. JAG. JAAAG.