Klockan är 07.05 och jag har varit vaken en timme. Hatar att stress-sova som jag har gjort i natt. Somnade vid tre, visste att klockan skulle ringa klockan sex, somnade stressad, vaknade stressad. Usch, vad jobbigt.
Nu är det iallafall såhär att The Airbourne Society ska spela in demo denna helgen, i Göteborg. Eftersom ingen av oss har körkort måste vi åka kollektivt. Det är iofs trevligt på många de sätt men just denna veckan/månaden/halvåret ska de bygga om Västkustbanan och vi måste åka buss till Laholm. BUSS har aldrig riktigt varit min grej. Inte för att jag är fin i kanten utan för att det är så jävla obekvämt och bullrigt. Jag gillar tåg...och bil. Radiobil!
Jag jobbade igår kväll. Världens sämsta dag att jobba på visade det sig. Jag hade inte bara PMS och var allmänt nere, vi hade dessutom decenniets drygaste gäster. En kvinna med underligt hår gnällde och ville lämna tillbaka maten. Maten som alltså duger till välansedda krögare, men inte henne. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta faktiskt. Hon var sådär tragiskt pinsam och det var helt uppenbart att det inte var något fel på hennes mat. Tvärtom, jag hade gärna satt i mig en tallrik, för jag var hungrig som en tvättkorg.
Jaja, anyway, hennes äkta hälft åt och var glad och hon fick snällt vänta på en ny uppsättning av en exakt likadan måltid. Det tog ca 30 minuter och hon satt i en och samma ställning under hela tiden. Med armarna korsade över bröstet och en snörpig min. Trist för henne, tänkte jag och ignorerade.
Den andra kvinnan ska vi inte lägga ner lika mkt energi på. Hon var mest bara rolig med sin översittarattityd. Jag menar, vem säger "vad VILL du?" med nedlåtande, lilla-söta-vännen-tonfall till servitrisen när hon kommer ut och uppenbarligen ska hämta disken? Jag menar, vad TROR du att jag vill? tror du att jag inte klarar mig utan ditt fantastiska sällskap och bara kommer ut på den iskalla uteserveringen för att jag tycker att det är så fantastiskt med myggor och drygt rikemanspack? Ja, jag säger bara, yawn. Människor är allt bra konstiga.
Nu ska jag lägga in låtar på mp3:an och sen bär det av mot stationen och min musikaliska framtid.
Berömmelse, rikedom och ständig bekräftelse, here we come!
Mary
