Jag har borjat langta efter intelligenta manniskor. Inte for att Wiveca inte ar intelligent, men henne ser jag ju faktiskt bara ett par timmar om dagen och da ar hon trott efter jobbet. Och pa MITT jobb, dar tillats nog inte smarta manniskor att komma in ens! England ar ett land for mansgrisar. Har ar det dessutom helt okej att prata om kvinnor som om de vore horor allihop. Kanske ar darfor kvinnorna har ser ut som de vore det. De har kanske helt enkelt accepterat synen mannen har pa dem.
Samtalsamnen jag hor over bardisken behandlar oftast nagot av dessa tre amnen:
- Fotboll
- Sprit (foretradelsevis ol)
- Brudar
Jag borjar kanna att jag inte langre ens kan skratta at det. Det har borjat trippa pa mina nerver. Sista dagen pa jobbet innan jag flyr landet ska jag fan tala om for de jalva kraken vad jag tycker. Da har jag anda inget att forlora. De kommer formodligen svalja bade tunga och gom. Och jag kommer i mitt stilla sinne grata och skratta samtidigt. Sen kommer jag glomma varenda ord de nagonsin sa och aka hem till mina vanner och min pojkvan och min familj. De har iaf vettiga saker att saga ibland!
For att ta upp nagot annat som suger med England sa kan vi ju alltid namna fukten. Det ar sa otroligt fuktigt. Overallt. Inomhus, utomhus. Varmt som kallt. For tillfallet ar det kallt. Och fuktigt. Det kryper in kall fukt i precis varenda liten vra och man fryser tamejfan in i margen. Jag har dessutom utvecklat ett rossel i lungorna som verkar harstamma fran, just det, fukten!
Jag ska aldrig mer klaga pa att luften i mamma och Freddys hus ar for torr. Jag bor hellre i Sahara an har!
This is England.
Mary
