Nar man ar riktigt kissnodig...

..ar det riktigt jobbigt nar det slar till men man kan alltid halla sig tills precis innan man ska knappa upp brallorna. Da haller man pa att do och klarar i sista sekunden sig fran att kissa ner sig fullkomligt.
Visdomar tagna fran konversation med bror.
Sa kanns mitt liv just nu. I borjan av min tid har i London var det jobbigt, jobbigt, jobbigt. Efter en tid blev kanslan av hemlangtan och utanforskap lite av en vana. Nu, nar endast tre och en halv vecka aterstar, haller jag pa att ga sonder. Jag langtar hem nagot helt vansinnigt. Naturligtvis glorifierar jag mitt hem, men vem gor inte det nar de ar utomlands? Med tanke pa att jag aker hem forsta december kommer jag hinna med allt julmysande som jag har insett att jag skulle saknat om jag stannade har. Mamma har lovat pepparkaksbak och julmarknad i Kopenhamn. Mattias forgyller dock bilden av min hemresa mest av alla. Jag kommer landa i Goteborg, vilket passar mig alldeles utmarkt eftersom jag annars hade tagit forsta basta tag dit i vilket fall som helst.

Nu vill jag dock bara att tiden ska swisha forbi. Jag orkar inte tanka pa tre och en halv veckas tid nar en minut kanns som ett ar. Varfor skulle det plotsligt bli sa jobbigt igen? Jag som faktiskt borjade bli van.

Anyway, nu ska jag snart krypa ner och lasa vidare i min bok. For tillfallet lases Tulpanfeber. Den ar rattsa trevlig om man bortser fran touchen av tantsnusk. Lite i samma stil som Flicka med parlorhange.

Nite nite.