Just nu är planen dock att börja promenera och simma med D. Delvis för att vi har blivit små tjockisar och delvis för att det kanske hjälper mot den tryckande rastlösheten. Det är iaf ett steg i rätt rikting. Jag har nått en nivå av tristess som jag aldrig kan slippa ifrån. Det trista är att jag inte kan sätta fingret på vad det är. M är fin och gör mig så hel. D är världen bästa att dela hem och promenad med. Jag är bara så rastlös! IHK!
Ahja. För ett tag sen var jag, D, mams och Paulina i Malmö och blev fotade. Det var..intressant.
Här bjuds det på lite bilder! Självcentrerad är trots allt mitt mellannamn.