JAG VILL HEM!

cut it!

Japp, nu ar det klippt. Jag ar nojd och alla ar glada.

I fredags var jag, syster, Steves syster Jenny och ett gang med hennes vanner ute och klubbade. Det var inte riktigt min grej maste jag medge. Och engelska kvinnor ser ut som slampor hela hogen.
Igar var det mest bara bakfylla hela dagen. Jag och Wiveca lagade mat och tittade pa film. Mysigt mysigt.
Ikvall borjar jag jobba pa puben. Gosh!

Min hjarna star still.

Marie

"Gotta love tesco"

Idag har jag och syster yster varit pa puben, IGEN, och pratat med landlorden Steve. Han pratade om lite papper han ville ha och sen informerade han mig om att jag ska borja jobba pa sondag! Ar ratt jakla nervos maste jag erkanna eftersom det ar ett nytt jobb och att jag dessutom inte ar van vid att prata engelska jamt. Men det kommer val bli bra, hoppas jag.

Sen gick vi den 25 minuter langa promenaden till Tesco och handade mat. Tesco ar som Ica Maxi i Angelholm ganger 20. Helt javla enormt, prydligt stadad och ordentligt staplat. Det ser ut som en san dar laskig film fran USA med enorma hyllor som man gar vilse mellan. Ingen trevlig upplevelse for mig, maste jag erkanna. Men mat ar ju alltid bra. Nar vi kom hem lagade vi mat. Det blev mumsig svensk potatismos med mindre mumsiga engelska korvar. Engelsk mat ar numera, aven av mig, ansedd som ratt javla acklig.

Kvallen avslutades framfor tv:n med ett glas rosa bubbel tillsammans med syster. Det var trevligt.

Imorgon ska vi traska hem till systers kompis Emma som ar frisor och klippa oss. Det dyker eventuellt upp lite bilder snart.

Tills dess, adjoss.

Idag var jag och syster i Romford halva dagen och shoppade och traskade runt. Jag kopte varldens finaste gula klanning. A-linje and all. Den kommer nog iofs mer fungera som tunika till jeans ett tag framover eftersom det ar england och har ar det kallt och ruggigt mest hela tiden.

Jag langtar hem! Det ar lite tramsigt med tanke pa att jag bara har varit har i tre dagar, men det ar val som sagt vetskapen om att det kommer bli manga dagar till..

Framforallt saknar jag min man.

Nu ar klockan snart atta och vi ska nog laga mat. Freja har badat och jag har duchat och alla ar nojda och glada. Mycket informativt inlagg dethar.. Det far bli battre nasta gang..

Koss och ajoss.

Way on downsouth, Londontown!

Ja, nu var man alltsa pa plats.. sa ursakta bristen pa prickar over diverse bokstaver.

Forsta flygturen i mitt liv var en riot! Det var skitroligt ju! Alla som pastar att det gor ont lite overallt och att det ar sadar speciellt obehagligt maste vara lite tokiga! Jag alskade det! Eller okej, jag alskade det nar jag val var uppe i luften och inte hade mycket val! Da var det bara att slappna av och enjoy the ride!

Nu har jag spenderat tva natter i mitt provisoriska hem. Det ar hemlangtigt och roligt samtidigt. Kan inte riktigt slappna av eftersom jag ar medveten om att jag inte kommer vara i sverige forran om tre manader. Det kanns som en otroligt lang tid for en som aldrig har varit hemmifran langre an en vecka i taget!

Aja, anyway. Nu sitter jag alltsa pa det som ska vara mitt rum och surfar pa en crappy barbar dator med engelskt tangentbord.. Och det ar ratt nice.

Nite nite.

You know it hurts to breath.

Nu är det måndag. Seperationsångesten är vansinnigt påtaglig. Numera knyter sig inte magen lite då och då; den har knutit sig permanent i någon slags kärringknut som ingen kan snyta upp. Inte ens en scout. Fast de sägs att alltid vara redo.

Igår kväll var jag för trött för att ens orka vara seriös när jag pratade med M. Det var som en kavalkad av kass humor och skrattanfall, från min sida. M konstaterade mest att jag faktiskt inte var rolig. Den sena kvällen resulterade i hysterisk trötthet när klockan ringde vid nio, och den var inte den enda som ringde. Min mor var på hugget i vanlig ordning och ville få mig på fötter över telefon. Det i sin tur resulterade i ett smärre sammanbrott för mig. Jag grät och skrek och visste nog inte ens vad det var jag var ledsen över. Nog mest allting.
Jag vägrade på så sätt att ringa ett enda samtal, ställde om väckarklockan på tolv och somnade om.

När jag väl var vaken insåg jag att jag ju skulle till Malmö idag. Så jag tog mig samman och åkte. Trots mitt kassa humör. En kaffe Latte att ta med hjälpte lite iaf.

Jag och bror gjorde ärenden åt honom och tiden gick. Nu är jag hemma igen och väntar på M som böt befinna sig här inom tio minuter. Jag har hunnit skriva av benen på min trasiga säng också.

Marie

Ja, det går att snusa när man är hungrig. Det hjälper t.o.m. Mot hungern that is..
Vad som däremot inget hjälper mot är mitt tillstånd av extrem stress. Jag är knappt befintlig just nu. Har nog aldrig haft såhär mycket att göra på såhär kort tid.

Somnade t.ex vid tre i morse och vaknade när mär min mobil trodde att klockan var elva. Flög upp ur sängen och funderade inte särskilt mycket över att det var så mörkt ute. En halvtimme senare startade jag datorn och insåg att klockan var kvart över åtta. MERD! tänkte jag då.

NU ska jag snart till helsingborg och först träffa far och Carina och gå på auktion. Sen ska jag hem till Dila och gnälla över att jag är stressad. Imorgon ska jag ringa femtusen samtal till olika läkare och myndigheter, sen ska jag åka till Malmö och träffa bror. På kvällen kommer Mattias. På tisdag ska jag på mote på soc och kräva pengar för att jag för tillfället svälter efter denna kassa sommar med brist på jobb. Sen ska jag försöka locka till mig lite av min lön, och det är fan fördjävligt att behöva gnälla på chefen som hra ställt upp så mycket för mig och försökt ge mig jobb fast där inte har varit något. MEn jag svälter ju! Fast ja, å andra sidan hjälper det ju att snusa.

På fredag klockan 17.45 lämnar jag Ängelholm, och jag kommer tillbaka till jul.

Hejdå!

En vecka kvar..

Har precis läst ut "Veronika bestämmer sig för att dö" av Paulo Coelho. Det är den tredje boken jag läser som han har skrivit. Den här var bäst hittills.. Nästa blir "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät".

Om en timme lämnar jag Ängelholm för en stund. Kanske lika bra att vänja sig..

Fem dagar hos Mattias. Det var fint.

Marie

Foto taget av Simon Karlsson
http://slajmboll-photo.deviantart.com/

Jaha! Tandvärk alltså! Sigh!

Idag hade vårt band The Airbourne Society sin första spelning. Den ägde rum i mitt trapphus och vi hade minst 25 personer där som satt i trappan och lyssnade. Det var mucho alternativt gjort av oss, och jävligt roligt.

The Airbourne Society [Klicka!]

Nu sitter jag hemma hos mamma och lyssnar på Joshua och är salongsberusad på dry martini[que] och längtar efter min man.

Boken snart. Burpojken, skriven av Torey Hayden. Väldans bra.

Nite Nite.

Vaknade av att telefonen ringde idag.. Det var Gustav som ville käka lunch på Format. Naturligtvis var jag sugen och drog på mig nya gråa koftan och gamla rosa baskern och begav mig. En chokladboll och en latte senare traskade vi och lämnade film på Vieokalle. En rättså alldaglig förmiddag, men ändå speciell på något sätt. Jag gillar våra samtal. Gustavs och mina.

Imorgon kommer en tjej hit och kikar på lägenheten. Hon ska troligtvis bo här när jag är borta och ta hand om kissekatten. Det hade varit rätt bra om hon gjorde det, annars kanske han svälter..

På söndag åker jag till Göteborg. Till Mattias, till kärlek. Det är knappt klokt att jag känner mig så himla ensam utan honom. Jag är omgiven av händelser och ändå vill jag bara sitta där i hans [i andrahand hyrda] soffa i en [i andrahand hyrd] 25 kvadratare på Hisingen. Jag drivs av längtan.

Ben Harpers nya skiva är ett mästerverk. Repeat. Och Otis Redding också. Yum.

Sova nu. Nite Nite.

http://www.nature.com/nature/journal/v448/n7153/images/448522a-i1.0.jpg

Sagoslyna. Fabelhynda. Falala, jag har så otroligt ont i huvudet.

Mamma hälsade på mig tidigare i kväll. Vid halv sju för att vara precis. Då informerade jag henne om att jag hade huvudvärk, varpå hon uppmärksammade mig på det faktum att jag inte har intagit en droppe vätska på hela dagen. KAN VARA DET! tänkte jag och satte i mig ett fett glass vatten. Det hjälpte inte ett skvatt. Jävla skit. Jag får inte bli sjuk nu, jag ska ju umgås med min man Mattias massor innan jag lämnar landet..

Aja, har sett tre filmer idag. LOVEfilm.se är bra skit.

Nu ska jag ta hand om mitt arma huvud.

Nite Nite.

Okej, prata!

En lägenhet upp och ner, ett bokat flygplan och en kärlek som inte går att ignorera.
En väldig massa uppdrag och inte minsta idé om hur det ska gå till. Jag tror att jag vänder mig till orden från en väldigt god vän: Om du har minsta tvivel på att det kommer att gå precis som du hade planerat; go with the flow.

Det är precis det jag ämnar att göra. Det finns inte speciellt mycket som kan gå fel egentligen. Jag kan upptäcka att jag längtar hem något helt sjukt mycket, men det har jag redan ställt in mig på. Jag kan inse att Ängelholm inte är så dåligt ändå. Fat chance..

Jag tänkte ändå gå in i det nya året genom bakdörren, så varför inte göra lite fel innan dess? Sen är det ändå bara vi två. Och jag älskar tanken på det.

Moulin Rouge må vara en lökig Hollywood-produktion men jag gråter tamefan ändå varje gång jag ser den.

Mary

Så! Min lägenhet är på nytt stökig, och det är ingen som är förvånad. Allra minst jag.
Ikväll ska jag och Dila titta på film, baka kaka och prata strunt! Det är bra grejor!

Imorgon är det eventuellt jobb igen. Jobb är trevligt och bra för inkomsten. Sen kanske Göteborg med Mattias på måndag.. kolla lägenhet and stuf.f

Ballooooba.

Är det bara när jag bloggar som hela Blogger beter sig ungefär lika segt som en dator gjorde på mitten av åttiotalet eller hör det till vanligheterna? Någon kan väl meddela mig om de vet, för jag börjar tröttna. Tålamodet har börjat tryta så att säga.

Knapra gamla sega cheez balls är en liten syssesättning jag gillar. De är speciellt goda när de är sega nämligen. Först kommer ostsmaken, sen kommer segheten, sist kommer rivsåren i gommen. De är bäst.

Nu ska jag se på A Clockwork Orange tills jag ska jobba.

Klara, färdiga, rym!

Jag rymmer! Sa ajöss till syster för denna gången nyss, hon sa "vi ses om en månad". Herrejisses vad verkligt det blev plötsligt. I'm goin away baby, and I don't know when I'm comin back.

Alla The Shins album samlade i en och samma playlist plågar grannarna och det åskar mängder utanför. Grim Fandango. GRIM FANDANGO! I needs it.

Nite nite.

En plötslig vind slog håret i mitt ansikte trots att det egentligen var en spindel som föll till marken.
Morgonen kom för fort den där natten på balkongen när jag mest bara ville smälta in i dig.
Kaffet har stått och det kommer nog aldrig att sluta stå på det sättet. Fysiskt kanske.
Sommaren som lovade allt men inte höll. Vi dog och den med oss. Det höll inte.
Sen kom solen ändå, men med en saga i tonen. En saga om tappra riddare och en blåst som inte ville ta tag i annat än ditt för långa hår.
Flykten närmar sig. Följ med?

Nu haglar det. Det är ju inte så konstigt, det är ju trots allt Juli.

"Nä, nu ska jag fan tömma sängen så att jag kan sova!"

"Ja, nu ska jag fan tömma tarmen."

Klockan är 07.05 och jag har varit vaken en timme. Hatar att stress-sova som jag har gjort i natt. Somnade vid tre, visste att klockan skulle ringa klockan sex, somnade stressad, vaknade stressad. Usch, vad jobbigt.

Nu är det iallafall såhär att The Airbourne Society ska spela in demo denna helgen, i Göteborg. Eftersom ingen av oss har körkort måste vi åka kollektivt. Det är iofs trevligt på många de sätt men just denna veckan/månaden/halvåret ska de bygga om Västkustbanan och vi måste åka buss till Laholm. BUSS har aldrig riktigt varit min grej. Inte för att jag är fin i kanten utan för att det är så jävla obekvämt och bullrigt. Jag gillar tåg...och bil. Radiobil!

Jag jobbade igår kväll. Världens sämsta dag att jobba på visade det sig. Jag hade inte bara PMS och var allmänt nere, vi hade dessutom decenniets drygaste gäster. En kvinna med underligt hår gnällde och ville lämna tillbaka maten. Maten som alltså duger till välansedda krögare, men inte henne. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta faktiskt. Hon var sådär tragiskt pinsam och det var helt uppenbart att det inte var något fel på hennes mat. Tvärtom, jag hade gärna satt i mig en tallrik, för jag var hungrig som en tvättkorg.
Jaja, anyway, hennes äkta hälft åt och var glad och hon fick snällt vänta på en ny uppsättning av en exakt likadan måltid. Det tog ca 30 minuter och hon satt i en och samma ställning under hela tiden. Med armarna korsade över bröstet och en snörpig min. Trist för henne, tänkte jag och ignorerade.

Den andra kvinnan ska vi inte lägga ner lika mkt energi på. Hon var mest bara rolig med sin översittarattityd. Jag menar, vem säger "vad VILL du?" med nedlåtande, lilla-söta-vännen-tonfall till servitrisen när hon kommer ut och uppenbarligen ska hämta disken? Jag menar, vad TROR du att jag vill? tror du att jag inte klarar mig utan ditt fantastiska sällskap och bara kommer ut på den iskalla uteserveringen för att jag tycker att det är så fantastiskt med myggor och drygt rikemanspack? Ja, jag säger bara, yawn. Människor är allt bra konstiga.

Nu ska jag lägga in låtar på mp3:an och sen bär det av mot stationen och min musikaliska framtid.

Berömmelse, rikedom och ständig bekräftelse, here we come!

Mary

Jag är åter, åtminstone för stunden.
Livet mitt är som vanligt helt virrigt och jag är som vanligt förvirrad.
Jag har insett, på nytt, att det finns så många människor som gör allt för att behålla sin stolthet, även om de redan har sänkt den till noll på egen hand..
Stolthet ligger inte i att inte acceptera ett nederlag, för allas information. Att acceptera ett nederlag är nödvändigt, annars hade världen sett ännu värre ut än den gör idag.

Ja, åter till mig!
Jag vaknade, var vaken och fortsatte vare vaken med en jävla huvudvärk. Den sitter fortfarande i. Men myser runt i minnet av dig och mig vid muren på Kronborg med varsin öl och en hel mängd med kärlek. Jag tycker dessutom om att du är lika busig som jag och jag längtar efter sig något helt sjukt mycket just nu.

I övermorgon åker vi till Göteborg och spelar in demo! Det kommer bli sjukt bra! Detta är något jag är säker på.

Same old story now...

Mary