Nu haglar det. Det är ju inte så konstigt, det är ju trots allt Juli.

"Nä, nu ska jag fan tömma sängen så att jag kan sova!"

"Ja, nu ska jag fan tömma tarmen."

Klockan är 07.05 och jag har varit vaken en timme. Hatar att stress-sova som jag har gjort i natt. Somnade vid tre, visste att klockan skulle ringa klockan sex, somnade stressad, vaknade stressad. Usch, vad jobbigt.

Nu är det iallafall såhär att The Airbourne Society ska spela in demo denna helgen, i Göteborg. Eftersom ingen av oss har körkort måste vi åka kollektivt. Det är iofs trevligt på många de sätt men just denna veckan/månaden/halvåret ska de bygga om Västkustbanan och vi måste åka buss till Laholm. BUSS har aldrig riktigt varit min grej. Inte för att jag är fin i kanten utan för att det är så jävla obekvämt och bullrigt. Jag gillar tåg...och bil. Radiobil!

Jag jobbade igår kväll. Världens sämsta dag att jobba på visade det sig. Jag hade inte bara PMS och var allmänt nere, vi hade dessutom decenniets drygaste gäster. En kvinna med underligt hår gnällde och ville lämna tillbaka maten. Maten som alltså duger till välansedda krögare, men inte henne. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta faktiskt. Hon var sådär tragiskt pinsam och det var helt uppenbart att det inte var något fel på hennes mat. Tvärtom, jag hade gärna satt i mig en tallrik, för jag var hungrig som en tvättkorg.
Jaja, anyway, hennes äkta hälft åt och var glad och hon fick snällt vänta på en ny uppsättning av en exakt likadan måltid. Det tog ca 30 minuter och hon satt i en och samma ställning under hela tiden. Med armarna korsade över bröstet och en snörpig min. Trist för henne, tänkte jag och ignorerade.

Den andra kvinnan ska vi inte lägga ner lika mkt energi på. Hon var mest bara rolig med sin översittarattityd. Jag menar, vem säger "vad VILL du?" med nedlåtande, lilla-söta-vännen-tonfall till servitrisen när hon kommer ut och uppenbarligen ska hämta disken? Jag menar, vad TROR du att jag vill? tror du att jag inte klarar mig utan ditt fantastiska sällskap och bara kommer ut på den iskalla uteserveringen för att jag tycker att det är så fantastiskt med myggor och drygt rikemanspack? Ja, jag säger bara, yawn. Människor är allt bra konstiga.

Nu ska jag lägga in låtar på mp3:an och sen bär det av mot stationen och min musikaliska framtid.

Berömmelse, rikedom och ständig bekräftelse, here we come!

Mary

Jag är åter, åtminstone för stunden.
Livet mitt är som vanligt helt virrigt och jag är som vanligt förvirrad.
Jag har insett, på nytt, att det finns så många människor som gör allt för att behålla sin stolthet, även om de redan har sänkt den till noll på egen hand..
Stolthet ligger inte i att inte acceptera ett nederlag, för allas information. Att acceptera ett nederlag är nödvändigt, annars hade världen sett ännu värre ut än den gör idag.

Ja, åter till mig!
Jag vaknade, var vaken och fortsatte vare vaken med en jävla huvudvärk. Den sitter fortfarande i. Men myser runt i minnet av dig och mig vid muren på Kronborg med varsin öl och en hel mängd med kärlek. Jag tycker dessutom om att du är lika busig som jag och jag längtar efter sig något helt sjukt mycket just nu.

I övermorgon åker vi till Göteborg och spelar in demo! Det kommer bli sjukt bra! Detta är något jag är säker på.

Same old story now...

Mary

Oj! Jag trodde att jag hade fått en ny leverfläck nyss, men det var bara choklad. Tack gode Gud!

Jag är så upp och ner och fram och tillbaka och tokig på riktigt.. Men jag gillar det.
Mår sådär oförskämt bra. Fast jag fryser. Tur att jag har en stor varm säng och en fet flaska cola. Den ska drickas upp, snarast.

I've been this way with so many before but this feels like the first time.

London närmar sig. Snart åker jag. Känns både helt underbart och lite vemodigt såklart. Måste nog sluta tycka att det känns vemodigt dock. Jag ska ju göra detta. På riktigt. Och prata cockney såklart.

Nachooooooo!

Marie