Kolla här nu va:

Jag ska börja dansa magdans. Detta är alltså mitt senaste infall, och i detta nu håller jag på att slanga ner en trevlig workout-video som jag kan träna till hemma. Det kommer bli så roligt och jag kommer inte alls att se helt retarded ut när jag står framför TV:n och åmar. Inte alls.

När jag väl KAN dansa magdans som en gudinna ska jag besöka alla uteställen i hela Skåne iklädd en sarong med paljetter och ett kastmärke i pannan. Sen ska jag bara dricka öl.

Marie

Till Thea, som hade tillräckligt med tid över för att kommentera föregående inlägg:

Kära kära du. Sluta du andas, det är inte så att jag har tillräckligt med tid för att bry mig om dig och ditt ensamma, ensamma liv. Om min blogg är så fantastiskt ointressant så för all del, sluta läs den. Om det råkar vara så att någon under pistolhot tvingar dig att läsa den så kan du hälsa honom/henne att det bara är att trycka och avsluta lidandet för inte bara dig, utan resten av världen.

Kyss

Jag jobbar fortfarande på det.

Eftersom föregående var ett "ögonblicksinlägg" så måste jag låta det vara kvar, men ingen har dött av ännu en dikt, nu en rimmande.. Fan, jag kan inte rimma kom jag på. Eller alltså, jag förstår ju att Anna rimmar på Panna och att Hitta rimmar på Kvitta. Men Rimma är som att Simma. Antingen kan man, eller så kan man helt enkelt inte. Men en sak är säker "bara vatten och brö" rimmar på "obildbar, sinnesslö".

Nu ska jag och Mats Palats titta på film. Choklad är gött, nu är jag trött.

Till Mattias

Du är som en fläktrem som gått av, du gnisslar och gör mig förbannad.
Du är tjock som en chorizo, men du är inte lika stark.
Du luktar som en bortglömd pizzakartong, men innan du ruttnade var du inte lika god som min kebabpizza.
Du är grötig som havre, och inte ens mild i smaken.
När du öppnar munnen vill jag emigrera till Katalonien.
Första gången jag såg dig trodde jag att den sabeltandade tigern hade kommit tillbaka. Eller T-Rex.
Du är svinig och stel, du är vilsen och fel.


Usch vad jag älskar ditt tjocka ansikte.
Puss!

En liten sval bris av höst idag igen. Inget påtagligt, bara en liten, liten sval bris. Jag tycker om det. Jag tycker om när vänner man inte sett på länge slår en signal. När man dricker en kaffe och tar en cigg och pratar om sånt som är viktigt att prata om. Jag kände en stor skillnad idag från sist vi pratade, jag och vännen. Han har varit borta och jag har hittat hem. När vi träffades sist var mitt liv katastrofalt. Det var bråkigt och roligt och jobbigt och vimsigt. Nu är jag harmonisk. Jag har landat i mitt hjärta sen sist vi sågs. Jag känner igen mig själv igen. Det gjorde jag inte då. Han hade också hittat ett lugn. Känslor kan allt göra livet knepigt. Det måste jag lära mig, en gång för alla.

Sen promenerade vi. Jag och käraste D. Solen är på något sätt helt annorlunda i Augusti om man jämför med Juli. Den är varm, den är gul och den är ljus, men den är ändå annorlunda. Det är alltid något särskilt med årstidernas skiftningar. De där veckorna innan löven blir så röda att det ser ut som att det brinner i skogarna. De där veckorna när man börjar se fram emot att ta på sig varma kläder, ta en korg under armen och ge sig ut och leta svamp. Jag älskar att se fram emot nya årstider. Sen när man väl är uppe i dem finns det alltid en ny årstid att se fram emot. Det är fördelen med vårt klimat. Nu ska vi bara försöka behålla det också.

Aja. Jag tror att jag ska börja blogga igen. Det är bra för mig. Det kliar i min hjärna annars..

Marie

Det skapas någon slags underlig känsla såhär års. Jag blir inspirerad av att hösten är runt knuten och det är fan märkligt. Jag har tankar på att flytta till Malmö igen. Jag är tyvärr kluven, skruvad och uppochnervänd. Å ena sidan saknar jag staden, folket, livet och hela den biten men å andra sidan har jag det så bra här i min och Dilas lägenhet. Jag trivs så bra med vårt liv. Så jag får väl se.

Just nu är planen dock att börja promenera och simma med D. Delvis för att vi har blivit små tjockisar och delvis för att det kanske hjälper mot den tryckande rastlösheten. Det är iaf ett steg i rätt rikting. Jag har nått en nivå av tristess som jag aldrig kan slippa ifrån. Det trista är att jag inte kan sätta fingret på vad det är. M är fin och gör mig så hel. D är världen bästa att dela hem och promenad med. Jag är bara så rastlös! IHK!

Ahja. För ett tag sen var jag, D, mams och Paulina i Malmö och blev fotade. Det var..intressant.
Här bjuds det på lite bilder! Självcentrerad är trots allt mitt mellannamn.

Just dance!

En månad har råkat passera. Jag vet inte om det är för att det är "sommar" eller vad det kan bero på, men internet känns inte så jävla lockande just nu. I samma veva blir ju stackars lilla blågen lidande. Det är som som kallas Smällar man får ta.

De senaste fyra dagarna har jag och Mats bott på landet och passat katt, fiskar och diverse plantor. Det har varit rogivande och slappt. I lördags jobbade jag iofs, det var inte lika rogivande. Men man måste ju försörja sig.

Jag antar att jag kommer börja bry mig om tigerdräkten när hösten faller på. Tills dess får ni hålla till godo med vad som erbjuds.

Cheers.