Vänt i häcken.

Jag har ätit så mycket godis att jag snart kommer börja svettas choklad.
Jag hoppas innerligen att Dila tar med sig inte bara film och pengar utan även cigaretter. Snus i all ära, men finns det något som får choklad att smaka pecka så är det cigg. Tur att jag sov till tolv idag, annars hade jag behövt kaffe. -det ger motsatt effekt.

Imorgon är det nyårsafton. Jag saknar förra nyårsafton, och den innan, och den dessförinnan också. Jag rotar alltid i gamla lådor såhär års. Vad letar jag efter?

Anyway. Idag ska jag, precis som många kvällar förr, vältra mig i nikotin och salt. -gärna svarta oliver. Mumma.

Marie

Ps. Jag är bortskämd, jag vet. Tur att tunnhårighet inte går i in släkt, det ser så äckligt ut.

Då (sommar '07)

Nu (vinter '07)

Baby, we were born to run.

Idag kom den. Den första sommarlängtan. Det där suget som infinner sig i magen när man tänker på somrar man har haft. Jag tänkte på den där dagen när vi spelade boule. Det var så fel att det var kul. Sommaren gjorde sitt. Värmen hjälpte. Allt är så mycket enklare när man är varm i huden. Allt är faktiskt lite vackrare sett genom ett par solglasögon.

Jag tänker ofta på min barndom som en enda lång sommar. Det måste bero på att de var bäst. Det är ju alltid det bästa man minns.
Bruce är också sommar. Sommaren '05. Gryning, mp3-spelare, Miami Glow. Då var jag inte vuxen och inte barn. Jag var i ingenmansland och på något bitteljuvt sätt var det nog den bästa sommaren i mitt liv. Den var inte riktigt verklig. Den följdes av en höst från hevetet. Den var som lugnet före stormen. Allt var förbannat enkelt då.

Nu vet jag inte mer. Jag skriver inte bra när jag är pirrig i magen.

Marie

The number 23

Vilket urbota läskig film. Jag har varit tvungen att räkna alla skor. Tänk så hade där varit 23 stycken. Då hade jag blivit rädd. Sen att jag är född 23 april gör ju inte saken roligare. Fan, såna filmer är inte bra för mig.

Nu ska jag titta på lättsam skit-tv så att jag kommer på andra tankar.

Hejdooo.

Det är som en sjukdom!

Jag längtar så förbannat långt bort just nu. Julen var i vanlig ordning en stor besvikelse. Som att man liksom aldrig riktigt lär sig. Jag gjorde rätt i att avskaffa julen alla år. Om ett år sitter jag på en varm strand och sippar drinkar i olika färger. Helst med paraply i. Gärna två.
Jag tänker slita röven av mig för att ha råd med en resa så långt bort jag kan komma.

Julafton var trevlig. Pappa och Carina hade gjort god mat och presenterna var bra. Samma sak hos mamma. Trevligt, mysigt, bra presenter. Det är liksom inte människorna det är fel på, det är högtiden i sig.

Så kära familjemedlemmar och älskade; det blir inte fler jular. Vi kan fira något annat, typ, "var snäll mot alla du älskar-dagen". Mycket bättre. Helt och hållet min kopp te.

Nu ska jag fräta bort färg från mitt hår och titta på film.

Snart blir det ljusare. Det har vänt nu!

Marie

Är det bara jag eller är det här lite
'over the top'?

Jag har tagit långhelg.

Julen står och knackar hotfullt på dörren. Jävla skitjul. Jag gav upp det där med julfirande några år, men bestämde mig i år att jag tamejfan skulle införskaffa både julkänslor och gran. - inget införskaffades.

Dila och jag har hängt karameller och chokladtomtar i klockmalvan. Det är vår variant av det gröna trädet man annars brukar ha. Äsch, katten hade ändå bara bosatt sig i den.

Åter till den hotfulla julen. Jag är peppad på att hänga hos papp på afton. Mest för sällskapet. Ytterst lite för det faktum att det är julfton. Jag tänker: kasst väder + mensvärk + det ofrånkomliga jävla julklappsbytet = hotfullt. Inte bara för mig, utan för alla i min omgivning.

Hujedamig. Facebook förföljer mig. Måste rusa.

Marie

Jag borde inte skämmas...

...men det gör jag ändå. Lite.
Sanningen är iaf den att jag älskar Alicia Keys senaste album. Alltså, det är nog inget jag kommer älska om fem år, som jag gör med The Shins eller så, men ändock! Hon har skön röst och är en hejjare på att spela piano.

Idag var jag hos tandläkaren. Bettskena alltså..Tillbaka till det förgångna! Men tack till far som står hjälper en stackars fattig student som inte har råd med sånt egentligen!

Nu bakas morötter och potatis i ugnen. Om 40 minuter kommer Dila hem och vi ska käka och titat på Magnus Betnér. JA, jag sa titta. Visst, han är rolig, men mer snygg.

Todels.

Attityd.

Har varit på folkhögskolan och pratat nystart. 7 Januari 2008. Jahdå!

Nu dricker jag kaffe ur min snyggaste retromugg och ska snart störtstäda. För skojs skull dessutom. Det är roligt att städa när det inte är för stökigt när man börjar. Då är det mer som att bara gå och ordna lite. Det gillar jag. Ska ner i källaren också och återta tronen som kvinnan i huset. Dila får vara någon slags bättre prinsessa eller dylikt. Jag är drottning! Hoho!

Nyår, anyone? Vad ska ni göra? Tips tack!

Hugs!

Det bästa!

Mössfrilla.

Jag tänkte att om jag ska kunna ha kort hår måste jag nog köpa en ny platt-tång, för min är värdelös, men sen kom jag på det fenomenala. Mössa! Låt håret torka i en halvtimme, kamma, sätt på mössa. Låt torka. Styla. Klart!

Det är som ett mirakel!

Everybody knows

it sucks to grow up

Jag är kär!

Kara bloggen.

Jag lider av svar somnbrist. Jag ska snart ga upp igen och duscha och kla pa mig och aka flygplan och grejor. Jag maste ju sova. Imorgon ska jag traffa Mattias och da vill man inte se ut som att man egentligen ar dod och bara skojar med hela "hej, har ar jag"-grejen. Man vill seriost inte att ens pojkvan ska tanka "oj, jag tror att hon nog egentligen ar dod, jag far nog sla henne i huvudet med en sten for att kolla". Tank sa hade det hant. Fan vad trakigt. Det hade pa nagot satt dodat stamningen tror jag. Om inte den ocksa ar dod egentligen och bara skojar med hela "gud vad pirrigt det ar och luften fullkomligt osar av nervositet och karleksfnissighet"-grejen.

Jag maste ga och lagga mig. Jag ar forbannat sjuk i huvudet.

Marie