onsdag 30 november 2005

Den som väntar på något gott...

väntar aldrig för länge.

Det är morgon, jag har en viss antydan till huvudvärk, här är stökigt och behöver dammsugas och min katt har damp. MEN! Trots allt detta är jag på ett ovanligt bra humör. :)

Snart får jag besök. Besök är alltid roligt.

Mary says, looooove is dead.

måndag 28 november 2005


The Hidden Cameras. Oj, det är inte verkligt hur mycket känslor som gör sig påminda när jag hör dem. Bögsexromatik är aldrig fel heller.

Frosten ligger på bilarna och gräsmattorna utanför fönstret. Jag somnade gott igår, i min egen säng.
Efter hans röst, sover man gott.

In the union of wiiiiine.

Jag är kluven, men mest är jag trött. På att det alltid dyker upp något. You are beautiful, but you don't mean a thing to me.

Jag hoppas på pengar.

I jul ska blir det mer jul än det någonsin varit. Men på gott och ont. Och pappa och Carina har förlovats, och ja. Tredje gången gilt eh?

Jinx.

When you notice the stripes.

i'm looking in on the good life i might be doomed never to find
without a trust or flaming fields am i too dumb to refine?
and if you'd 'a took to me like
well i'd a danced like the queen of the eyesores
and the rest of our lives would 'a fared well

torsdag 24 november 2005

Utan minsta lilla trix.

Ja, att spendera timmavis framför en dator som härstammar från stneåldern har ju mest downs och rätt så få ups.

Ja, i vilket fall som helst verkar inte funktioerna fungera helt på denna datorn, så det blir ett helt enkelt inlägg utan en massa krusiduller och tjofelutter.

Ängelholm tar kål på mig, och jag skojar inte.
Det är skönt att jag snart får åka hem igen. Inte nog med att här bor ca noll personer. De som trots detta -bor- här, är tragiska människor som inte försöker ta sig bort..

Nej, jag blir irriterad. Och trött.

Igår städade jag hela mammas lägenhet, frivilligt. Alltså? Det säger en del, eller hur?

Nej, det här blir inte bra. Jag saknar min dator.

Take me home?

Inatt var trevlig btw. Nya tankar.

Marie.

tisdag 22 november 2005

Ängelholm

jag var tillbaka inom en vecka. jag var tillbaka nästa dag. Fast hos Maja, i en stad vid namn ängelholm.

vi tog en sväng med Umba, den galna vovven, längst med ån. Nu ska vi fika.

Världen är liten, Ängelholm är mindre.

Kärlek.

marie.

måndag 21 november 2005

Be Back In A Week.

So long.

marie.

söndag 20 november 2005

Idag. Ibland.

Ibland önskar jag att folk kunde förstå vad som inte är uppenbart.
Ibland önskar jag att mina jävla tårar kunde landa på dig för en gång skull.
Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin.
Ibland önskar jag att min hud ska växa fast i din så att jag kommer närmre än någon annan.
Ibland önskar jag att jag fick vara liten igen.
Ibland önskar jag att det fanns ett facit.
Ibland önskar jag att det var jag som bestämde.
Ibland önskar jag.
Oftast gör jag det inte.
Egentligen är natten för långt gången. Jag borde ligga i min säng nu. Lampan borde vara släckt. Mitt fönster borde vara öppet. En cigarett borde rökas.

Idag blev jag påmind om att livet kanske inte är evigt trots allt.

Jag önskar att du var hel. Och att jag var hel också.

Marie.

lördag 19 november 2005

Lördag. Lödardag.

Jag vaknade, det var lördag, solen sken och allt var vackert.

Anders och jag gick till Burger King och där tittade dussinbrudarna snett på mig för att jag hade en stor tova i mitt hår och en tröja med texten "real men don't cry, it ruins their makeup" och på anders för att han har dreads i hela huvudet.
stackars små trångsynta flickebarn.

Imorgon ska jag förhoppningsvis på dejt, solsken imorgon tackas och tas emot. Jag blir dessutom skitsur ifall det är dåligt väder imorgon. Jag förtjänar bra.

Vi åt världens bästa och godaste mat idag som anders hade stukat till. Den gick bannemig inte av för hackor den. Och därmed tackar vi Anders för den här dagens mättnad också.

Ja, jo. Jag är nog klar nu. Eventuellt dyker det upp ett nytt inlägg innan dagens slut.

So Long.

Marie.

fredag 18 november 2005

Idag, var en vacker dag.

Jaha.

Så om jag vet att du läser. Förstår du då? Eller ska jag sluta vara kryptisk och gå och lägga mig?

Nej. nu räcker det.

Imorgon när jag vaknar är det lördag, solen skiner och allt är vackert, okej?

Marie. Smarris. Märy.

torsdag 17 november 2005

And beg like a dog.

Jag köpte trosor, mascara och vantar idag och hela kalaset gick på endast 138 kr!

Ed Harcourt - Apple Of My Eye

Gyllene tillfälle att städa hela lägenheten, ta en dusch, tvätta katten och äta en macka. Men nej, jag stannar nog här ett tag till..

marie.

onsdag 16 november 2005

Glue me back together.

Fan, det är ju bara självaste fan att det ska bli såhär just jävla nu.

Jag lyssnar på den förbjudna musiken och det gör inte ont. Förstår du vad det betyder? Jag är så jävla ARG på dig. Så otroligt jävla rosenrasande att jag skulle kunna slå in skallen på dig, ditt självcentrerade jävla fnask. Jag spottar på dig för att du leker med allt vad känslor och närhet heter. Och jag spottar fan på minnet av dig ikväll, för det har tyngt mig som en gigantisk jävla påse med skit i tre månader nu!

fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

Ibland är man fjorton igen. obstinat.

Marie.
Åh, det är tur att man har en bror som vet vilken musik man garanterat kommer gilla. Då kan man liksom få ut så mycket mer av musikvärlden.

Idag borstade jag och anders ut mitt tov-hår. Det var groteskt tovigt. På gräns till dreads.
Nu är det borstat.

Jag mår illa, har huvuvärk och ont i näsan. Jag kanske behöver sova.

Lilium - Whitewashed

Mary.

tisdag 15 november 2005

När jag har läst min egen blogg i en sisådär tio minuter blir jag alltid lika inspirerad att skriva mer.

Mitt problem nu är att jag egentligen inte har något nytt att komma med.

Fast egentligen är jag helt överfylld med en massa tramsflams och vill bara busa sönder ett halvt sekel av tråk. Och jag är lite huvudvärkig och ser sådär semi-suddigt. Men allt detta till trots är jag rätt samlad och rätt splittrad och Thomas Denver Jonsson är riktigt jävla bra.

Det är ju fan vad det ska mullra.

Hufvudverk.

DAS HUVEN VÄRKEN!

Nu ska det bara blinka i mitten också...kooooom igen!

Marie.
En liten lapp, rullad och fäst i handtaget på sköljmedlet, lämnad i tvättstugan, skriven till mig. Av en främling.

Det är ju så att man får hopp om mänskligheten ibland trots allt.

Detta förtjänar ett fniss. Hihi.

marie.

måndag 14 november 2005




It's a long life to lose.
Jag kräver variation.

Du får ju mig att tänka om. That's a first...

Min blogg har urartat. Från början inriktade jag mig nästan uteslutande på listor. Ett par länge inlägg blev det dock och i dem tog jag upp värdsliga och existensiella frågor.

Nu är det mest bara kryptiskt blaj blaj som ingen orkar läsa. Jag blir nästan lite stressad av denna vetskap. Att jag inte väcker intresse.

jag kanske skulle sluta helt, börja om, fortsätta, nej.

Det blir som det blir. Nu ser den annorlunda ut iaf.

Marie, ett litet fniss.

lördag 12 november 2005

Fläskkarré!

Idag är jag en sockersmula.

Men INTE på första dejten raring.

Nu är det dags att fylla.

Marie.

fredag 11 november 2005

En magstark dansös.

Jag gick till ett stort tegelhus idag, och lyfte på en interntelefon som troligen föddes någon gång på slutet av sjuttiotalet.
I den telefonen fanns en ung malmöitiska som guidade mig fram till pengakällan. På måndag ska jag ringa Anna Karin. Undrar om hon är från Umeå.

Pappa fyller år. Han blev orolig över mitt svimmande och jag sa att oron var onödig. Egentligen blev jag glad att han oroade sig, för jag är liten ibland.
Men idag fyller han år, och skall inte ha ledsna tankar.

Idag ska jag och Anders dricka öl, feströka och garva. En kväll enbart för oss. Jag skall stjäla tillbaka. Aldrig mer skall någon stjäla från mig. Det räckte med min röda pulka. Jag trodde den var trygg i vår trädgård, men världen är grym. Och folk stjäl faktiskt från småbarn.

The Strokes alltså. Det är helt sjukt hur de kan funka i alla lägen.

Jag ska macka! Sådetså!

MENS!

Godnatt.

Khadija.

A cold november rain.

november.

De satte en tid till mig. På arbetsförnedringen. Men jag vet inte när jag ska dit.

Håll käft och sug ditt filthy animal.

Marie.

onsdag 9 november 2005

Jag tänkte först plocka bort föregående inlägg. För det är ett inlägg som visar min jävla svaghet. Och visar hur jag ger upp. Men jag ger inte upp. FAN heller!

Jag är ett enda pepp.

så håll käften orkestern!

The Good Hand Upon Me

Ja. Jag är ett skal. Jag är helt tom.

Och jag faller inte mot mjuka underlag.

Allt vi har försvinner nu.

Och jag gråter för jag saknar det redan innan det är borta.

Förlåt. Förlåt att jag inte klarade detta. Jag kommer nog alltid att hata mig själv för det.

Marie.

tisdag 8 november 2005

Here's my kiss to betray.

Jag är liksom helt jävla ut och in. Världen hinner inte ikapp alla mina upp och ner.

Men ett är säkert. Helt säkert. Och det är fan ingen som kan plocka bort det. Jag älskar min övertyglese. Jag älskar att du också vet. Innerst inne.

Men jag är bara mer klarsynt, och våglig. Raring.

Ja ja. Hur är det annars Marie. Jodå, jag har huvudvärk. Börjar undra om jag har järnbrist. Inte är jag gravid iaf. Det är ju skönt. En knodd såhär års. Nejtack.

Klockan tickar. Inatt är det rödvin och stearinljus som gäller.

DU ÄLSKAR MIG! ja, DU!

Märy.

Återvändo

Jag börjat föreställa mig hur det hade varit att lämna Malmö nu. Åka tillbaka till Ängelholm. Försöka greppa tag om något som egentligen redan runnit ut. Ett liv som man har lämnat. Det är inte en liten klump som infinner sig i magen.

Jag undrar hur det känns, att återgå.

Återvända.

Marie.

måndag 7 november 2005

Incognito.

Det är så ledsamt, när människor visar sig vara någon helt annan.

Tjusig.


Idag är jag oändligt trött. Evighetstrött kanske till och med.

Jag svimmade. Världen försvann och mina öron omvandlade alla ljud till celofanprassel i min trumhinna. Min kropp blev som ett element och varenda muskel gav vika för tyngdlagen.
Men ingen såg något. Inte ens personen vars handtag jag famlade efter i blindo för att dämpa ett annars rätt illabådande fall. Jävla människor. Ingen hjälper. Ingen räddar. Ingen kramar.

En kall bänk i Lund, på okänd plats, med kalla löv och för tunna jeans mot underlaget var inte vad jag behövde efter det. Vad jag behövde var en varm han mot min panna, en kram och ett glas vatten. Kanske en smörgås. [som tanter säger]

Tur att mina vänner är världens bästa. Och att min familj är en riktig sådan.

För idag var jag liten. Kanske inte så liten i alla andras ögon. Men det är otäckt att inte veta vad som händer med ens egen kropp. Och ens egen själ.

Kärleken borde förstå att is inte är skönt att ligga på.

Och jag önskar att alla var här för en kram.

Marie.

söndag 6 november 2005

Jag blir bara så trött.

lördag 5 november 2005

Öl

Ja, bredvid mig står en halvdrucken San Miguel med ett orange sugrör i. Det är jävligt sjaskigt att inte plocka undan öl efter sig. De har en tendens att börja lukta skunk efter ett par dagar.
Det har snart gått en vecka.


jag är så kär i dig ditt jävla pucko.

Marie.

fredag 4 november 2005

Oh, goddamnit. I think I've lost it. Oh, goddamnit, I think I've lost you.

Eller nej, jag tänker iofs inte acceptera no for an answer. Inte än. Inte än på länge.
Du lärde mig en sak, och det var att vänta.

Imorgon blir det troligen jobb ja. Det ska bli skitroligt.

Vi drack vin, rökte lakritstobak i Junior, kramades och hade en jävligt bra kväll igår. Jag är nöjd med att torsdagen blivit den nya dagen att festa på.

Och JÄVLAR vilken förmån man har när man jobbar med den snyggaste på länge! WOHO!

Basgången i The Strokes - Is This It är fan den goaste som existerar. Ja jävlar.

Jojo!

I think I'm loosing this game.

Smarris.

onsdag 2 november 2005

- men egentligen tycker du att mina töntiga slangord är söta och gör mig till en ännu mer fulländad kvinna.

- det går inte att göra dig mer fulländad som kvinna

[bästa.]

tisdag 1 november 2005

Var tyst, håll käft och tig.
Powered By Blogger