A Womans Right to Shoes

En liten sval bris av höst idag igen. Inget påtagligt, bara en liten, liten sval bris. Jag tycker om det. Jag tycker om när vänner man inte sett på länge slår en signal. När man dricker en kaffe och tar en cigg och pratar om sånt som är viktigt att prata om. Jag kände en stor skillnad idag från sist vi pratade, jag och vännen. Han har varit borta och jag har hittat hem. När vi träffades sist var mitt liv katastrofalt. Det var bråkigt och roligt och jobbigt och vimsigt. Nu är jag harmonisk. Jag har landat i mitt hjärta sen sist vi sågs. Jag känner igen mig själv igen. Det gjorde jag inte då. Han hade också hittat ett lugn. Känslor kan allt göra livet knepigt. Det måste jag lära mig, en gång för alla.

Sen promenerade vi. Jag och käraste D. Solen är på något sätt helt annorlunda i Augusti om man jämför med Juli. Den är varm, den är gul och den är ljus, men den är ändå annorlunda. Det är alltid något särskilt med årstidernas skiftningar. De där veckorna innan löven blir så röda att det ser ut som att det brinner i skogarna. De där veckorna när man börjar se fram emot att ta på sig varma kläder, ta en korg under armen och ge sig ut och leta svamp. Jag älskar att se fram emot nya årstider. Sen när man väl är uppe i dem finns det alltid en ny årstid att se fram emot. Det är fördelen med vårt klimat. Nu ska vi bara försöka behålla det också.

Aja. Jag tror att jag ska börja blogga igen. Det är bra för mig. Det kliar i min hjärna annars..

Marie