In between the past and the future.
Jag lyckas inte få klart något just nu. Min hjärna går antingen på högvarv eller så är den helt avstängd. Jag vill ha klara besked. Jag vill ge klara besked. Jag hatar att vänta, jag hatar att låta andra vänta. Jag är proppfull. Och vacuum. Jag repeat-lyssnar på samma tre låtar och har gjort det i tre dygn. Detta har jag kombinerat med hjärndött Kungen-spelande.
Jag berättade hur allt står till för M för ett par timmar sen. Det tog ungefär en timme och rätt mycket av min energi. Nu är inget kvar. Jag glömde bort det. Jag måste verkligen börja spela in allt jag säger. Jag är jätteklok och sen dum som en kollibri och det finns aldrig något mellanting.
Ambivalent hade varit att underdriva och underdrifter är inte min grej. Alls.
Inte överdrifter heller egentligen, men hellre det.
Imorgon vet jag inte om jag ska vara frisk eller sjuk eller om jag bara ska leka frisk och egentligen vara sjuk. Inbillningsfrisk som det så lustigt kallas. Det är som fulbryt. Det är ett jättebra ord som passar min dagliga morgontitt i spegeln alldeles utmärkt. Jag bryter ihop när jag inser att jag är sjukt ful, sen gör jag något åt det. Limmar på ansiktet och leker bimbo. Det passar sig bra med mitt urblekta hår.
Just i detta nu borde jag skriva färdigt min summering på The Jane Austen Book Club men istället lyssnar jag på samma tre låtar på repeat och snart ska jag klicka upp en ny omgång av Kungen. Det känns som ett hamsterhjul. Runt runt runt runt runt.
Imorgon ska jag inte glömma skateborden heller. Den ska Sofia få låna. Den behöver kärlek. Jag behöver egoism.
Marie
Jag berättade hur allt står till för M för ett par timmar sen. Det tog ungefär en timme och rätt mycket av min energi. Nu är inget kvar. Jag glömde bort det. Jag måste verkligen börja spela in allt jag säger. Jag är jätteklok och sen dum som en kollibri och det finns aldrig något mellanting.
Ambivalent hade varit att underdriva och underdrifter är inte min grej. Alls.
Inte överdrifter heller egentligen, men hellre det.
Imorgon vet jag inte om jag ska vara frisk eller sjuk eller om jag bara ska leka frisk och egentligen vara sjuk. Inbillningsfrisk som det så lustigt kallas. Det är som fulbryt. Det är ett jättebra ord som passar min dagliga morgontitt i spegeln alldeles utmärkt. Jag bryter ihop när jag inser att jag är sjukt ful, sen gör jag något åt det. Limmar på ansiktet och leker bimbo. Det passar sig bra med mitt urblekta hår.
Just i detta nu borde jag skriva färdigt min summering på The Jane Austen Book Club men istället lyssnar jag på samma tre låtar på repeat och snart ska jag klicka upp en ny omgång av Kungen. Det känns som ett hamsterhjul. Runt runt runt runt runt.
Imorgon ska jag inte glömma skateborden heller. Den ska Sofia få låna. Den behöver kärlek. Jag behöver egoism.
Marie
