A Womans Right to Shoes

Jag känner att jag förlorar kontrollen. Över vad som är mitt, inte mitt. Vad som finns och vad som inte finns. Mitt liv är en cirkus. Ett nöjesfält. En djurpark om så önskas.

Mina vänner är nya. Mina gamla är borta. Eller på väg bort.

Och jag känner mig så otrygg. På samma gång som livet serverar mig citroner och jag producerar mer lemonad än någonsin så känner jag att monstret börjar växa och äta på insidan.

Den här årstiden är förädisk.
Den bjuder på krispigt soliga dagar och långa mörka nätter med regn på fönsterbläcket.
Jag hatar regn på fönsterbläcket.

Men sen så säger han så fina saker. Att jag bara inte kan låta bli att väcka några fjärilar.

Och iza klämde sin tå. Aj. Stackars.

So, go on and fly, boy.

Marie. Ut och in.