A Womans Right to Shoes

men HEJ!

okej, uppdatering:
Fortfarande ful, proppmätt och idiot. Men idag har jag förklarat min låt officiell. Den är givetvis ganska dålig och lagom i de flesta bemärkelser, men för en gångs skull är det inte en lam ballad om hur jävla synd det är om mig. Det avverkar jag här istället. Mitt livs ballad. Min emo-dagbok. Min motsvarighet till Brigh Eyes senaste skiva. Ett evigt gnäll utsmyckat med söta bilder på valpar och blommor. Jag är ett äckel. Ett sliskigt äckel med dåligt ordförråd.
Jag kan inte köra bil eller sköta medicineringar. Jag kan inte passa tider eller hålla god kontakt med mina vänner. Jag är tokigt meningslös men trots detta inte ett dugg självmordsbenägen.

Jag är ett skal med en fyllig insida och en flörtig lilltå. Jag är fullkomlig men trots detta skadat gods.
Men om jag ska säga något positivt så är jag iallafall snygg på nära håll och bra på att sjunga. Det får duga. Dessutom är jag bättre på att analysera min terapeut än hon är på att analysera mig.

Idag åt jag för mycket igen, och även om det sägs att det är fint så gillar jag inte tre extra kilo fett på min kropp. Bort säger jag, bort! Så himla synd bara att godis är så gott.

Ge mig min man och en påse sega godisar med fruktsmak och jag är nöjd och tjock.

Nu har jag lipat färdigt. Imorgon är jag förmodligen snygg igen. Det hoppas jag verkligen.

Adjöss.