A Womans Right to Shoes

En plötslig vind slog håret i mitt ansikte trots att det egentligen var en spindel som föll till marken.
Morgonen kom för fort den där natten på balkongen när jag mest bara ville smälta in i dig.
Kaffet har stått och det kommer nog aldrig att sluta stå på det sättet. Fysiskt kanske.
Sommaren som lovade allt men inte höll. Vi dog och den med oss. Det höll inte.
Sen kom solen ändå, men med en saga i tonen. En saga om tappra riddare och en blåst som inte ville ta tag i annat än ditt för långa hår.
Flykten närmar sig. Följ med?