A Womans Right to Shoes

Will he ever know?

Ja. Så kom regnet. Och med det kom den väntade höstdepressionen. Jag antar att den inte egentligen är förknippad med hösten i sig utan enbart med det förbaskade vädret som aldrig tycks vara lagom. Jag menar, i ett land som uppfunnit ett ord för något som är varken dåligt eller bra, varken lite eller mycket, varken sött eller salt borde väl vädret kunna hålla sig lite mittemellan?
Men icke. Ena dagen är det så varmt att man imploderar och sväljer sin egen tunga och andra dagen snöar det i halva landet och regnar i resten. Det bör tilläggas att det inte borde snöa i juni. Verkligen inte.

Min mammas moster dog i förra veckan. Hon trillade ihop och var död. Det är sorgligt fast jag inte kände henne. Tittade på dödsannonsen nyss och blev lite rörd. Det är konstigt det där med döden.

Ack och ve.
Men jag, mor och Freddy trotsade vädrets och humörets makter och begav oss till Jonstorp och krängde pizza. Den var sådär med degen var lysande. Så jag pelade av allt som låg ovanpå för att spara det götta till slutet. När slutet väl kom var jag för mätt och kunde inte förmå mig att äta all den goda degen.

Todelo.