Where soul meets body
Jag är helt tom och full och vansklig och mänsklig och fucked up. Gud vad jag har saknat mig själv. Jag tror att våren gör mig knäpp. Inte knäpp på det där "åh, jag åt just kakor på en torsdag"-sättet utan knäpp på riktigt. Helt vrickad. Jag är fullkomligt pank och har inga pengar på ingång för att csn fortfarande är hoooooockers, jag har varit full på tok för ofta för att vara normalt på sistone och jag stirrade döden i vitögat för bara några dagar sen. Jag tror att allt som hänt helt enkelt har resulterat i att jag inte bryr mig. Ett dugg.
Dessutom är rödvin och goda vänner i en sjukt underskattad kombination. Saknar bara kärlek. Den där kärleken. THAT ONE!
Kvällen har spenderats i sängen med Dila och Björn. Det såg lite konstigt ut, men det var faktiskt väldigt snällt. Vi käkade choklad och tittade på Sex and the city-avsnitt. Pratat om livet och döden och likgiltigheten inför båda har vi också gjort. Nu är det vår fast det är två minusgrader och jag lyssnar på Death Cab i vanlig ordning. Om man tittar tillbaka i den här "bloggen om mitt liv" kommer man inom kort inse att jag ALLTID lyssnar på Death Cab när det är känslosvall.
Nu ska jag återgå till skor, klänningar och snus.
Marie
Dessutom är rödvin och goda vänner i en sjukt underskattad kombination. Saknar bara kärlek. Den där kärleken. THAT ONE!
Kvällen har spenderats i sängen med Dila och Björn. Det såg lite konstigt ut, men det var faktiskt väldigt snällt. Vi käkade choklad och tittade på Sex and the city-avsnitt. Pratat om livet och döden och likgiltigheten inför båda har vi också gjort. Nu är det vår fast det är två minusgrader och jag lyssnar på Death Cab i vanlig ordning. Om man tittar tillbaka i den här "bloggen om mitt liv" kommer man inom kort inse att jag ALLTID lyssnar på Death Cab när det är känslosvall.
Nu ska jag återgå till skor, klänningar och snus.
Marie
