Ja, alltså. Man är ju los singlos nu va.. och det borde ju resultera i en ny sån där sjömans-era när man har en kvinna i varje hamn, och en i varje hand. Men icke. Jag känner mig avslagen. Avdankad. Avslöjad. Det är liksom inte ens roligt att ragga när man har en känsla av att den bästa av de bästa gled en ur nävarna just när det började bli riktigt bra. Nedrans rackarns bananas som jag brukar säga.
Att spendera tid i skolan kan ju vara värt att diskutera. Alltså, om det egentligen är värt det.
Jag somnade på engelskan och det var tur att jag inte snarkade eller dregglade eller något annat avskyvärt.
Istället kröp jag sjukt långt in i min jacka och låtsades att det var sommar och att alla andra hade lämnat mig ensam. Det var kollosalt skönt.
Nej, nu ska jag väl göra något iq-fritt och typ, msna eller googla foton på hundvalpar.
Marie.
