A Womans Right to Shoes

Tack för att du förstörde alla fina minnen jag har med dig. Nu spottar jag t.o.m på tanken av att prata med dig.

Du är ett smuts. Ett litet, äckligt smuts.
För att inte säga en oäkting. Men bestäm själv vilket som passar dig.

Jag valde att inte svara på ditt vidriga påhopp. Men nu har det flutit vatten under broarna. Jag mår alldeles utmärkt. Jag har något som kallas riktiga kompisar.
Så jag hoppas att du läser detta. Att du fattar att du inte kan såra mig. Att dina ord är luft för mig. Du är luft. Smutsig luft.

[Tänkte bara tillägga att det lilla brevet på åtta sidor var en utmärkt leksak för min katt. Som förresten hälsar att han önskar att han fick riva ut dina sork-ögon och käka dem till lunch.]

Så, med detta sagt vill jag bara avsluta med att be dig att äta skit och dö. Tack.

Marie.